Att ha hund
Jag tillbringade 50% av min uppväxt på gården i Svekhult utanför Hjo – bla alla helger och skollov. Min far har brukat gården sedan tidigt 70-tal alltmedan min gammelmormor bodde där, och gör så fortfarande när nu min farmor och farfar bor där.

Min gammelmormor har därför haft stort inflytande på mitt djurintresse, och förhållandet till djuren och allt annat levande. Från henne har jag fått en stor kärlek till djur, kombinerat med respekt och ansvar inför deras behov. Det är lika naturligt för mig att älska mina hundar som familjemedlemmar, som att aldrig behandla dem som mänskliga sådana – utan låta dem få förbli just hundar.

Man ser det ofta som instruktör, hur hundägarna omedvetet skapat problem genom att, i deras ögon, vara snäll mot hunden. Det är ju bara det att det många anser vara snällt, faktiskt inte är särskilt snällt – utan sätter hunden i en situation som den inte är trygg i.

Trots att många tröttnat på ordet/begreppet/myten ”ledarskap”, och till och med ogillar det – så är det för mig ett väldigt viktigt begrepp. Jag håller med om att det är svårt, därför att alla lägger in olika värderingar och sanningar i begreppet ledarskap.

Men för mig så är det inte så konstigt, tvärtom ska det vara så enkelt som möjligt. Därför att hundens värld egentligen är väldigt enkel, långt enklare än människans invecklade beteenden och relationer.

För mig är det tydligt att hunden står och faller med en ledare, hundens trygghet ligger inte i första hand i miljö, tid och rum – utan i att den har en trygg ledare.

Någon som vet hur livet fungerar, någon som är kunnig, lugn, självsäker, berömmande och gränssättande. Någon som kan se vad hunden behöver, och när den behöver det.

Med en trygg ledare behöver hunden aldrig utsättas för situationer den inte klarar av att hantera, den behöver aldrig ta första smällen på nya skrämmande intryck, den behöver aldrig känna sig osäker på vad som egentligen gäller, eller vem som skall utföra vad.

Om hunden kunnat anpassa sig hela vägen från vargflocken i vildmarken och in i en trerummare på andra våning i staden, så är det minsta man kan begära av oss människor att vi skaffar oss kunskap om vad hunden behöver för att vara frisk, trygg och glad.

Det är inte en rättighet att ha hund, men det är en skyldighet att ta ansvar när man väl skaffat den. Ett ansvar som sträcker sig även till de svåra sidorna av hundägandet – ta tag i de problem som dyker upp och skaffa kunskap nog att lösa det, och om man inte kan lösa det skaffa hjälp eller överlåta hunden på någon som är bättre rustad.

Under åren som går kommer det nya läror, och nya metoder i konsten att fostra och träna hund. På senare tid har många metoder haft en ”quick-fix”karaktär, som många gånger har positiv effekt på något eller några enskilda beteenden. Problemet är bara att människan lätt fastnar i metoden, och har svårt att se var den fungerar, och vart det behövs något annat.

Det där ”något annat” är väl, tycker jag, egentligen bara sunt förnuft baserat på kunskap om vad för djur hunden är.

Det finns en metod, som jag önskar inte benämndes som just metod. Därför att den bara, mycket enkelt, vägleder med sunt förnuft och hundkunskap förankrat i beteendeforskning.

Hundens ursprung och ledarskap

Hundens mognadsperioder

Förbud och Beröm

Momentinlärning valpkurs (Obs! Inlärning med klicker, se rek instruktörer under Lydnadsträning)