Träningstävlingen på Tunarp var som vanligt populär och välbesökt, och närmare 30 ekipage trampade runt en bana i valfri klass (VP, IK1 el IK2) under kvällen.
Sabine, Nina och Malena startade IK1 alla tre - Malena med en av kvällens bästa hundar enl domare Isi, Sabine fick tyvärr lite problem med att fåren reagerade på Sandys färg (gul!) och Ninas hämt var klockrent men eftersom hon inte tränat upptag för fösningen från stolpen ännu så strulade det till sig där.

Prestationerna föranledde dock Isi att uttala de ord jag aldrig kommer låta honom glömma - Fortsätter Working Kelpien så här så kan den gå om Border Collien! Nu vet ju alla att i antal, bredd, utbud och tradition så står Border Collien ohotad på tronen som Top Sheepdog - men visst kittlar det lite i tanken på framtida starter i både högre klasser och SM med Working Kelpies i större utsträckning än vad som finns nu!

Vi som inte gick bana satt hos Isi och lyssnade på hans bedömning - MYCKET nyttigt och lärorikt!

Fredagen visade sig bli en lång men trevlig historia, då vi inte var tillbaka till gården för grillning, prat och vin förrän klockan tio på kvällen och hupppps! så var klockan halv två..........innnan ögonen slöts på alla kuddar var väl klockan närmare halv tre. Hysteriskt roligt hade vi iallafall, och Isi satt förundrad i ett hörn i köket och betraktade oss smått vin-rusiga brudar prata både högt och mycket i munnen på varann med stora runda ögon.......

Beräknad kursstart till klockan nio på morgonen reviderades efterhand de trötta tunga ögonen började klippa halvhjärtat och de första stegen kändes tuuuunga, egentlig start blev typ elva......

Desto mer effektiva fick vi vara under dagen, och vi hann med en hel del. Vi arbetade i 25:an hela dagen, vilket var kanonbra eftersom alla då hörde de instruktioner som Ann delade ut och bra diskussioner kunde avhandlas. Det gav otroligt mycket att se de olika kelpiesarna, och man kommer på det viset snabbt ifrån de där tankarna om att kelpies är "på ett visst sätt" som det gärna blir när man tränar ihop med BCs - olika kelpies är lika olika som olika BCs helt enkelt! Och ännu tydligare blir det då också som Ann vill pränta in - se vilken hund du har och anpassa träningen efter det, olika hundar behöver olika mycket tid, stöttning, press och styrning. Men också de hundarna som har mycket så naturligt behöver vänjas vid att bli styrda, vilket det är lätt att det blir lite dåligt med.

 

Vi fick med oss bra saker allihop hem;

Susanne behöver forstätta med koppelträningen på Kummin och vara vaksam på hennes starka fokusering, och fick lite tips om hur hon kunde ställa sina hopplösa Roslagsfår för bra övningar.

Nina blev varse att hon inte är så hopplös som hon trodde hon var, och att Diesel egentligen bara behöver någon som agerar övertygande och självsäkert - han är ju en naturlig begåvning och som Isi sa en fantastisk vallhund!

Sabine fick lite tips om hur hon kunde använda hörnen och 25:an till bra övningar för Sandy - en supertrevlig vallhund som bara råkar ha fel färg när det kommer till tävling och får som inte sett gula vallhundar förut. En riktigt bra stamtik dock efter vad man kan se på lilla Toppan som både ser jättetrevlig ut och har "rätt" färg! Blir kanon!

Malena och Ester hade ju redan kommit väldigt långt och har ett enormt vackert samarbete. Ytterligare en pinne gick det dock att klättra när Malena fick hjälp att tänka på att utnyttja Esters alla fördelar på rätt sätt - snabbheten gör sig superbra på lite längre avstånd på fåren men kan störa när hon är för nära.

Merete har som jag och Susanne en hund med väldigt stark fokusering, och kräver därför att träningen sker kontrollerat och får hunden att tänka SAMarbete. Så mycket fråndrivning blev receptet, med endast en snabb koll typ någon gång per månad med att släppa runt henne och se hur attityden håller.

Annica och Basse kom en lång bit på bara de passen under lördagen, från att ha varit lite halvtänd till att till och med tåla lite press. Och när han jobbar så ser han JÄTTEfin ut! Får han bara mogna lite och få ordning på gängliga kroppen så blir det en jättetrevlig vallhund.

Jag och Basta fortsätter med vår fråndrivning, och arbetar med både hennes och min attityd. Jag börjar bli riktigt bra på att INTE gå i taket när det krisar, och istället bara ta tillbaka hunden till där vi var och fortsätta.

Det verkar som om alla var jättenöjda med dagarna och Ann var också mycket nöjd med oss och våra hundar, så på det hela taget var det en KANONHELG!!

Merete, Ann och Fenja (Bastas nästansyrra)

Nina och Diesel, så härlig han är den hunden!!!

Sabine och Sandy, underbar tik!

Malena och Ester, samarbete när det är som bäst sammanfattar det ekipaget!

Min egen Basta väntar på sin tur.