Är avklarat, och SM-debutanterna Helena och Ådi gjorde en mycket fin insats. Att ha kvalat in som ett av de femton bästa ekipagen i Sverige är ju som jag tycker egentligen den största prestationen i sammanhanget, och att sedan sluta på elfte plats av dessa femton på sitt första SM – det är stort!

 

Själv skulle jag ju inneha den stora äran att agera coach för Helena och Ådi, vilket man egentligen kan diskutera lämpligheten i då faktum är att jag stod på en sök-stig för första gången nu på SM sedan instruktörsutbildningen 1994…….detta nämnde jag ju naturligtvis inte för de andra som gick med på stigen, utan jag höll mig bara tyst och nickade och höll med…..

 

Det skulle dock visa sig att coachningen till stor del skulle innebära styrning av Helenas tankegångar under veckan mot det konstruktiva och positiva, och bort från katastrof och nederlag. Stackars Ådi fick nämligen problem med vad vi först trodde var en sträckning på lördagen innan SM, och detta spökade sedan under hela SM. Helena hade fått Ådi kollad av en hundmassör innan avresan, och hon kände inga specifika problempunkter, men han är tydligen kort i sina bakbensmuskler. Uppvärmning, massage och stretchning fick dominera schemat varje dag under SM-veckan. Trots detta hände det flera gånger att han fick någon krampliknande smärta i bakbenen, än det högra och än det vänstra. Däremellan visade han ingenting, utan sprang och hoppade obehindrat med svansen högt. Varje gång det hände så tog det hårt på Helena, dels pga oro för sin hund, och dels på en överväldigande känsla av att det inte skulle gå att starta överhuvudtaget. Vi försökte dock fokusera på att han verkade helt OK förutom krampen, och kramp i sig är ju inte farligt och kan förebyggas så långt som möjligt med rejäl uppvärmning.

 

Veterinärbesiktningen var utan anmärkning, och det var ju skönt att få den bekräftelsen. Lottningen på kvällen gav Helena startnummer 6, vilket var mycket bra – god tid till uppvärmning inför både sök och upplet.

Söket på fredagens morgon gick väldigt bra, för det första visade han ingen smärta och han hade bra med ork hela vägen. De första 150 m flöt allt mycket bra, därefter hakade det upp sig med lite strul på stigen och att Ådi gjorde för grunda slag på ett ställe – naturligtvis där det låg en figurant ute på 40m, helt nedgrävd i tunna nedanför en brant. Den missades, och resultatet blev 2 figuranter och betyg 5-5. Helena (och jag) var mycket nöjd, och de som gick med vittnade om ett mycket snyggt arbete som möjligtvis föll på något bristande rutin. Och vad  annars, på första SM med första sökhunden som inte är mer än fyra år?

Uppletet på eftermiddagen såg även det klockrent ut, förutom att Helena inte gick hela linjen då hon tyckte att han redan täckt upp hela rutan, och ett föremål alldeles utanför linjen längst ut i högra hörnet missades. Samma omdömen som på förmiddagen, snyggt arbete med ett litet misstag att ta med sig till nästa SM – tre föremål av fyra och betyg 7-7. Och ingen kramp!

 

Lydnaden på lördagen såg vi fram emot, eftersom Ådi har en mycket snygg sådan ”i vanliga fall”. Resultatet blev;

- Fritt följ 8-8,5   Åsa och övrigas kommentar vid sidan – klart värt 9,5! Domaren tyckte Ådi trängde, vilket han inte gjorde……

- Inkallning 0-0  Ådi smög upp efter avlämnandet och gick framåt! Stannade heller inte på första kommandot. Missförstånd, ovana vid publiken eller smärta, vi vet inte.

- Framåtsändande 5-5,5   Ådi stannade helt upp vid gruppen, och gick aldrig ut ordentligt. Samma som ovan, varför vet vi inte riktigt. Helena har ju inte kunnat ha ”tummen i ögat” vare sig dagarna eller minuterna innan pga rädsla för ev. smärta, detta kan också ha bidragit.

- Kryp 7,5-9  Något ryckigt, kanske ont?

  - Ljudgivning 10-10   Oklanderligt!

  - Metallapport  9,5-8   Här syntes det att Ådi hade ont, men bet ihop och apporterade ändå. Lilla hjälte!

  - Tungapport 0-0   Ont!

  - Hopp  6-8,5   Här tjuter Ådi till vid hoppet, och Helena förstår på riktigt att han har ont och tar väldigt illa vid sig, tårarna är nära.

- Stegen 9-9  Ådi avslutar ändå storstilat, och visar att han är en underbar arbetshund som alltid ställer upp!

 

Efter avklarad lydnad mår Helena riktigt dåligt, dels pga alla spänningar som släppte, och dels på oro och skuldkänslor inför sin hund. Med några timmars distans kan hon dock summera deras SM-debut som väldigt lyckad ur många hänseenden, allt som allt bådar det gott för framtiden. Nu är dock en riktig veterinär genomgång av Ådi första prioritet. Jag håller alla tummar!

(Fotnot: Ådi fick några veterinärbesök senare diagnosen diskbråck! Han opererades i februari 2007, och rehabiliteras nu. Förhoppningsvis kan han tävla spår på elitnivå igen, men söket kommer han inte att klara av och är därför pensionerad från den grenen.)

 

För egen del har veckan varit en upplevelse att minnas. Närmare SM än så här kommer jag inte utan att behöva kvala in själv, och det har varit så roligt att få ta del av varje moment på en sådan här tillställning. Extra roligt blir det med alla nya människor man möter, alla har de erfarenheter som man suger åt sig för arkivering i lilla hjärnan. Man vet aldrig när det kommer till pass!

Och sök-SM visade sig ju bli kelpiedominerat, och dessutom med hela tre starter från Ådis kennel Midimys. Själva hjärnan bakom Midimys kennel, Åsa Löfberg, tävlade visserligen inte med egen uppfödning utan med Working Kelpien Kogårdens Frö, men att han var tränad i sann Midimys-anda gick det inte att ta miste på! 9,5 i söket, 9 på upplet och en mycket snygg lydnad gav Åsa och Frö ett välförtjänt SM-guld! Frö´s pappa Örjagårdens Boss är morfar till Basta, vilket man ju är snabb att påpeka i ett sådant läge……..

Intressant är att så snart det stod klart att Åsa och Frö låg i klar ledning efter specialen, så kommer genast många fram till både mig och Åsa och vill veta mer om WK:n, vad skiljer AK och WK i temperament osv. Vi svarade båda mycket enkelt, att det enda som skiljer är att WK:n vallar.

Fox, Midimys Mysak, gjorde också han ett kanonjobb med husse Rolle och hamnade på en hedrande tolfte plats. Hela tre ekipage bröt efter specialen, så att ha tagit sig igenom varje delmoment med betyg är en jättebedrift. Man kan aldrig träna i SM-liknande förhållanden, och någon sade att det finns inte någon SM-debutant i sök som lyckats ta guldplatsen. Det förstår jag!
 

Här kommer lite bilder från Borlänge;

Vinnare SM-Sök 2006 Åsa Löfberg & Kogårdens Frö - båda med guld runt halsen!

Att vara SM-debutant verkar vansinnigt tröttande.....Trött Rolle slokar

Som sagt.....även fru Lundahl slokar

Inte missade man Midimys-gänget på SM.....här på invigningen Helena, Rolle, Maud & Åsa med djur

Lugn och balanserad Helena tar emot information från tävlingsledaren på sökstarten

Ännu lugnare Helena och Ådi pustar ut efter fullgjort sökarbete

Lite stukad Helena efter fullgjord lydnad, här omgiven av träningskamraterna från sökgruppen; Kent, Ulla, Anki och Vera