Vallhundsträningen ramlade bara på mig en dag. Får har jag haft sedan jag var sju år gammal, men de har flyttats uteslutande med havrehinken. Inte alltid alldeles okomplicerat, och svordomarna har allt gått varma vid betesflytt – särskilt när de skulle flyttas på hösten över en mogen havreåker……..

 

Jag köpte min australiska kelpie Gemma enbart för bruks- och lydnadsträning. När Gemma var nästan två år hade kelpie-klubben ”prova-på-vallning” hos Svend-Aage Knudsen i Romelanda, och jag åkte dit – på skoj. Det visade sig dock att av alla de kelpies och cattledogs som provade, så hade Gemma i särklass de bästa vallanlagen – och SvendAage tyckte vi var självklara att starta vallhundskurs.

Efter att ha lagt pannan i djupa veck så gjorde jag slag i saken, och anmälde mig till förberedande vallhundskurs för Ulf Eng och Pierre Frick. En mycket bra kurs, och mitt hundägande fick en helt ny dimension – inte bara med den fysiska vallningen, utan mitt vardagliga förhållande till hunden. I vallhundsvärlden visade sig ledarskap ha en helt annan mening, en djupare, enklare och oerhört meningsfull mening i stark kontrast till ”slänga-på-rygg” eller för den delen ”mjuka skolan”.

 

Jag var fast, och trots att jag ganska snart insåg att det var långt ifrån enkelt, och att Gemma ändå skulle ha begränsningar jämfört med bordercollie eller working kelpie – så kämpade vi med näbbar och klor. Lydnaden och ledarskapet man trodde att man hade fick man starkt omvärdera – tillkom gjorde dessutom ett gäng ulliga typer som aldrig var där de skulle, till en början ännu mindre än med havrehinken………..

 

Enligt Pierre räknade Gemma fåren en, två, tre, fyra också hon med kepsen – och så var det ju. När Pierre gick med Gemma arbetade hon i stora fina bågar med lugna koncentrerade upptag, och när jag tog över var det SMACK! Biljardsprängning och helvetet bröt löst.....

 

Ett tag gav jag nästan upp. Men så tog jag tag i mig själv igen, och gjorde en attitude-makeover, och se det funkade! Sedan dess har Gemma gjort ett kanonjobb med sura nylammade tackor, och flängiga tackor som inte kom med i första gruppen hem från betet, och mycket mycket mer.

 

Jag hade dock önskat lite större och längre hämt, lite större arbetsavstånd och framförallt närarbetet inomhus som vi inte fått till alls.

 

Så när nu Gemma är gammal och pensionerad är det en Working Kelpie som får ta över, Basta. Hur det går får framtiden utvisa!

Hur man tränar vallning är jag helt fel person att fråga, jag är fortfarande tidigt i ”samla kunskap och erfarenhet fasen”. Jag kan dock rekommendera boken ”Ett liv med vallhundar” av Glyn Jones.

 

Bra länkar är;

 

Svenska Vallhundsklubben

Svenska Workingkelpieklubben

Örjagårdens kennel  mycket tips och lärorika videoklipp

Fårhagens kennel  mycket bra vallhundsträning i Sandhem
Dömsta gård arrangerar bra vallhundskurser, även vintertid i ridhus