Första tackan lammade den 5:e mars, och rivstartade med 4 lamm i en kull! Eftersom vi har finullstackor, som ju är en ras som är känd för vara fruktsamma och det därför är vanligt med kullar på tre eller fyra stycken, så var vi ju delvis förberedda på detta. Problemet med att få stora kullar är ju att tackan bara har två spenar, vilket förorsakar trängsel och stress vid digivningen, samt det faktum att det är svårt för tackan att producera tillräckligt med mjölk så det räcker för god tillväxt på lammen. Risken för juverinflammationer ökar också med det slitage som blir på spenarna.
I år hade vi därför tänkt plocka undan övertaliga lamm (alla över två i varje kull) från mödrarna efter att de fått tillräckligt med råmjölk från tackan, och föda upp dem med mjölkersättning i lammbar i en egen box. Den första tackan som lammade tog vi därför undan två lamm för, felet var bara att vi gjorde det så snart de fått ordentligt med råmjölk alla fyra, dvs samma dag. De två övertaliga tog vi in i köket över natt eftersom det var -20 grader, och inte mer än nollgradigt i ladugården. Tyvärr råkade tackan ligga ihjäl ett av de kvarvarande lammen när hon skulle krysta ut efterbörden, och när vi försökte ge tillbaka en lammunge var det försent - hon tog inte tillbaka den. Så nu hade vi lärt oss att låta hela kullen gå kvar ett par dagar innan de övertaliga plockades bort.....
De följande dagarna kom lammen på
löpande band, bara trillingar och fyrlingar *suck*. Alla överlevde inte
födseln, trots att man övervakar så gott man kan så föder de gärna
de stackars timmar man INTE är där, och när de får så många hinner
de ofta inte riktigt ta hand om den sista. Därför var det flera lamm som
aldrig kom ur sin fosterhinna, och kom inte igång. Efter fyra dagar hade
dock sju av tio tackor lammat och fått 20 levande lamm!
Därefter dröjde det ca en vecka innan de tre sista lammade. Den första
av dem fick tre lamm. Samma dag visade tackan i boxen bredvid tecken på
att lamma, dvs slutade äta, var lite orolig osv. Dagen efter stod hon
dock bara och hängde, inga värkar hade kommit igång, men hon åt inte.
En liten fosterblåsa började synas, men inte mer. Under tiden satte
sista tackan igång att lamma och födde fram två fina lamm som det inte
gick att få liv i. Det tredje kom med bakåtslagna framben, och Veronica
fick lägesrätta och dra ut det. Inte heller det lammet gick att få liv
i. När detta var avklarat ringdes veterinär för att kolla med tackan
som inte kom igång. Han hann inte komma, men ville att vi skulle gå in
och känna. Veronica tvättade av sig igen och gick in och kände, och
första lammet låg mycket riktigt med sätesbjudning. Efter många om och
men fick hon läget rättat (det är trångt i magen med tre stora lamm)
och kunde dra ut det och de två andra. Inga av dessa tre lamm gick heller
att få liv i. Vi kan inte minnas att vi någonsin haft en tacka som mist
ALLA lamm, nu hände det två tackor på samma dag - vad är oddsen? Sista
tackan hade förmodligen moderkakan hunnit lossa på inne i livmodern, så
att lammen inte fick syre. Tackan innan vet vi inte riktigt varför det
blev som det blev.
De fick iallafall varsitt övertaligt lamm att ta hand om, så det blev lite glädje av allt elände. Nu är lamningen över, och nattpassen till ända för denna gång. 23 levande lamm på 10 tackor är ju ett bra resultat totalt sett, men efter en sådan avslutning på lamningen börjar man ändå fundera på om man verkligen skall betäcka i höst överhuvudtaget......Jaja, det finns tid att fundera!