
Stackars sjuåringen blir väckt till Ja Må Han Leva - i bilen på
gårdsplanen........

Nu börjar det likna något - farmor Gun har dukat till
födelsedagsfirande

Adam och William leker med presenterna, riddare och riddartorn. Inte var
det så länge sedan Adam var så liten?!

Svekhult i sensommarskrud

Flickorna vid ån har fortfarande semester
Gemma intet ont anande om vad som är på
väg att flyga in i rumpan på henne. Skön promenad på Ulfs stubbåker.
|
I Svekhult är det inte riktigt som det
brukar. Farfar Curt gjorde sig illa i ryggen under vedkapningen, och var i
princip helt orörlig under flera dagar. Nu är det tre veckor sedan han
gjorde illa sig, och är fortfarande inte alls bra. Senaste veckan har han
fått några cortisonsprutor, vi får verkligen hoppas att det finns ett
slut på eländet. Man blir smärtsamt medveten om hur mycket av sysslorna
på gården som utförs av farfar Curt i sådant här läge - elda i
pannan, klippa gräset mm. Det är ju tur att fåren än så länge inte
behöver fodras.
Apropå foder till fåren så blir
får-året 2007 inte heller det som det brukar. De sista åren har vi
köpt ensilage av grannen Ingvar istället för att ta själva, vilket har
fungerat kanonbra. Dels blir det totalt sett billigare än att hålla alla
maskiner igång för endast 15-16 balar, dels blir foderkvalitén så
mycket bättre när det är anpassat till mjölkproduktion. Våra
finullstackor behöver absolut högvärdigt foder eftersom de får så
många lamm.
Nu har ju Ingvar inte kunnat ta in tillräckligt med foder ens till sina
djur i år pga den torra sommaren, och har varit tvungen att köpa in
restprodukter från sockerbetsproduktion i Skåne för att täcka upp. M a
o finns det inte tillräckligt för att vi skall kunna köpa det vi
behöver av honom, och eftersom foderbristen är lika i hela regionen (ja
hela södra Sverige...) så blir ju priserna högre om man ens kan få tag
på något.
Ett par ton hö har införskaffats från Veronicas svåger som lade ner
sin mjölkproduktion i våras. Detta räcker till tackorna, men inte till
lammande finullstackor. Vi har övervägt alternativen - betäcka senare
för sommarlamning, bara betäcka hälften, halvera antalet tackor eller
inte betäcka alls. Efter några överläggningar enades alla om att
bästa alternativet är att inte betäcka alls i år. Det
känns ju lite trist, men det finns fördelar också. Nu finns planer på
att renovera lite i ladugården - måla om, bygga om storboxen och
foderbordet, dra ny el mm
Och Basta som ligger i vallhundsutbildning behöver mycket träning det
närmaste året, då passar det bra att inte behöva göra uppehåll för
högdräktighet och lamning.
Det är som dom säger i Stockholm, bara att "gilla läget"!
Slakt av lamm och även då baggen bokades, och hämtning sattes sent om
sider till den 10:e september - på Williams sjuårsdag! Klockan halv tio
på lördagskvällen ringde de från slakteriet och ville hämta kl sju
på morgonen istället för klockan tio. Morgan stod på mässa i
Jönköping, så det vara bara att lyfta över den sovande William i bilen
och köra till Svekhult klockan sex på morgonen. Lammen och baggen
föstes motvilligt in i ladugården, lastbilen kom och lastade, därefter
kunde Veronica sätta sig i bilen och sjunga Ja Må Han Leva för den
trötte sonen. Därefter hade de lite födelsedagsmys med chokladpudding
med ljus i, och lite presentöppning - fortfarande sittande i bilen!
Farfar Curt var visserligen vaken, men resten av huset (Gun och Adam) sov
fortfarande sött. Gun kände sig lite snopen över att ha missat både
slakthämtningen och halva födelsedagsfirandet innan hon vaknade till
liv, men tog snart igen det hela med en jättegod födelsedagsmiddag och
hennes goda princesstårta framdukat tillsammans med bordsflagga dagen
till ära.
Flickorna skall snart flyttas hem från ån, och någon betäckning
väntar alltså inte. Helt ledigt får de ju ändå inte, eftersom de
skall flyttas runt i hagen av Basta och hennes kurskamrater någon dag i
veckan.
Ulfs skörd blev inte bättre än någon annans, men allt är iallafall
ordentligt skördat och kvar är bara de för hösten karakteristiska
stubbåkrarna. Det är något visst med en stubbåker, och när Veronica
nu inte längre kan avverka dem i snabb galopp på en häst som i yngre
dagar, så får det bli sköna promenader med galopperande hundar
istället. Det är inte dumt det heller!
|