Vid elvatiden på tisdagen den 6:e februari började det brinna i flygeln/lilla stugan på gården. 
Ingvar och Jan Eriksson från Svedbråta var på väg till skogen när de såg att det rök konstigt uppifrån oss. De körde fram till gården, och när de kom fram började lågorna att slå upp genom taket. Farmor Gun och farfar Curt hade själva inte märkt det ännu, men blev varse när aktiviteten ökade utanför. Grannarna, Sven och Berit Blomberg kom de också, och Berit sprang in för att ringa brandkåren medan Sven, Ingvar och Jan hjälptes åt att bära ut så mycket de kunde innan huset var övertänt. Pappa Ulf larmades också, som satte sig i bilen direkt och körde dit. Per anslöt också lite senare.

Efter ca 35-40 minuter anlände brandkåren med tre bilar, fem brandmän och räddningsledare. De påbörjade släckningsarbetet, och först efter par timmars arbete var branden under kontroll. Huset gick dock inte att rädda, utan man fick låta det brinna ner under övervakning och kontroll.

Ambulansen anlände också med tre ambulansmän, som tog hand om bla farfar Curt som givetvis var chockad över händelseförloppet. De stannade länge, för att försäkra sig om att båda mådde bra innan de gav sig av.

Två trevliga poliser dök också upp, som ju är brukligt vid sådana här tillfällen.

Släckningsarbetet pågick hela dagen, och under tiden koordinerade också räddningsledaren effektivt de vidare insatser som var nödvändiga. Eftersom pannrummet var beläget i flygeln, så fanns nu vare sig värme eller vatten i huset. Försäkringsbolaget kom ut direkt för första inspektion, och det började ringas in hantverkare av olika slag.

Stefan på Rörfixaren kom och såg till att tillfällig värme fanns i huset över natten, och rinnande vatten fanns om än inte varmvatten.

När så dagen var till ände så kunde man konstatera att branden troligtvis startat i skorstenen. Som tur var blåste det åt ”rätt” håll denna dag, och boningshuset var aldrig i fara. Hela flygeln är totalförstörd, och måste rivas för att byggas upp igen. En sådan dag är man glad att pannrummet var beläget i separat byggnad från boningshuset!

Dagen efter var aktiviteten med röjningsarbete i full gång redan på morgonen. Ulf fick jobba hårt hela dagen med att samordna, ge handräckning och information.
- Två killar från Farmartjänst fanns på plats för att hjälpa till med röjningen, och plocka ut det som fortfarande var oskatt.
- PR Slamsugning kom med två man.
- Hjo energi var ute med två man.
- Torbjörns Gräv var på plats.
- Stefan på Rörfixaren arbetade med dagens viktigaste uppgift – koppla in den tillfälliga elpannan på det befintliga vattenburna systemet, för att säkra värme och varmvatten under återuppbyggnaden.
- Lennart Lundgren på Dina försäkringar var åter ute, för att göra sig en ännu bättre bild av läget.
- Rivningsfirman var ute och inspekterade för planering av rivningsarbetet.

Nu blir det till att ta dagen som den kommer, och följa hur arbetet framskrider. Vi slås dock av hur OERHÖRT bra allt fungerat, mindre än ett dygn efter att branden är färdigsläckt finns värme och varmvatten i huset som om ingenting hade hänt!

Vi vill ge alla hantverkare en stor ELOGE till deras snabba och effektiva agerande, och ett särskilt stort tack till Stefan som lagt ner ett stort och engagerat arbete för att lösa situationen.

Vi vill också TACKA räddningsledaren, brandmännen, ambulansmännen och polisen för en mer än väl utförd insats!

Och ett JÄTTETACK till Ingvar, Jan, Berit och Sven för ovärderlig insats, hjälp och omtanke – så underbart med sådana grannar! Också stort TACK till övriga grannar som strömmade till – Nolbergers, Karlssons, för stöd och varmt erbjudande om hjälp!

Nu går vi här, var och en, och försöker komma ihåg vad vi saknar från flygeln – mer än själva flygeln. Farmor försöker minnas alla fina prydnadssaker, arvegods och julpynt – allt med stort affektionsvärde. Curt saknar alla sina modellflygplan och verktyg. Ulf och Per saknar i första hand alla verktyg och maskinverktyg. Jag, Veronica, funderar på hur mycket av min stängselutrustning som fanns där – och hur gick det med min bästa gummiklubba? Och Mårten och Adam sörjer sina kräftburar och fiskeredskap. Ulf tror dock att Mårtens fiskespö klarat sig………J

Men viktigast är väl ändå att inga personskador uppstod. Och när jag och farmor Gun återvände från ärende nere i staden igår, låg en hälsning till oss där i snön framför fötterna.

Ett bränt kuvert adresserat till Karin Jonsson, gammelmormor, daterat 1974. Hon har allt fortfarande järnkoll på vad som händer på gården, däruppifrån!