I Svekhult är det sådär fint som det bara kan vara i juni – grönt och fullt av vackra färger både i rabatter, buskar och träd.

Ja, lite är det ju som fattas förstås. Farfar Curt syns inte till pysslandes på gårdsplanen, ryggen krånglar för mycket. Inga lamm skuttar i hagen i år, bara tjocka lata tackor som lever glada barnlösa livet. Ingen spannmål växer på åkrarna, allt ligger i träda. Och ingen flygel på gården, tomt och konstigt ser det ut.

Det finns dock hopp om livet, Curt har fått klart att det blir operation av ryggen. Magnetröntgen visade att kotorna har hoppat ur läge, och risk för klämda nerver med bestående skador finns. Därför ska man nu steloperera dessa kotor med bla ben från höften. Detta beräknas ske någon gång i höst. Till dess är det bara att fortsätta vara rädd om sig och försöka njuta av sommaren så gott som går. Det finns bättre dagar, och sämre.

Lamm blir det förhoppningsvis i hagarna nästa år, dock inga tackor i ladugården över vintern. De får övervintra i Stenstorp istället, så att Ia kan ta hand om den dagliga skötseln nu när Curt inte är riktigt kry. Sedan körs de ut till Svekhult så snart det blir vår igen för att beta markerna. Eventuellt ökas antalet tackor något, beroende på hur vi vill göra med fördelning av spannmål/träda/bete på markerna framöver.

Ett stort bekymmer är ju att man ju inte tar emot spannmål i Hjo längre, utan man måste frakta det till Lidköping med de kostnader det innebär. Det är ju inte motiverat med de låga spannmålspriser som föreligger. Så det blir att se tiden an, och besluta vartefter.

Just i år passar det ändå bra att låta marken ligga i träda, all Ulfs tid på gården går nu åt till att planera och genomföra bygget av den nya flygeln. Arbetet med grunden är påbörjat, och det mesta av bygget skall enligt planerna vara färdigt i höst. Det behöver ju vara klart tills den kalla årstiden kommer, eftersom värmepumpen kommer att stå där. Som planerna ligger nu så blir det en jordvärmeanläggning med möjlighet att komplettera med en vedpanna längre fram, dvs en skorsten kommer att muras upp ändå.

Det är ju heller inte bara bygget som skall genomföras, avverkningen vid ånabacken är påbörjad men det är mycket jobb kvar. Bristen på bärande mark under vintern har ju gjort att vi inte hunnit så mycket som vi ville, och sedan kom ju branden som sagt emellan.

Och gräsmattan växer, så den behöver ju lite uppmärksamhet den också. Mamma Siv har varit och klippt häcken till allas stora belåtenhet.

Rabatterna däremot sköter sig själva och blommar automatiskt vackert…….eller? Vackra är de i alla fall, och jag har inte hört farmor Gun klaga det minsta!

Då har Gun dessutom haft jämnt göra med att rengöra det som räddades ur branden, en stor traktorkärra full med diverse pinaler täckt med sot som inte är alldeles enkel att få bort. Nu är dock det mesta klart av ”hennes” saker. Kvar är diverse andra prylar som lagrats i boxarna i ladugården så länge, och en stor hög med mer eller mindre skadade verktyg som ligger i ladan.

Ia och kompisen Annie tränar sina blivande vallhundar på de måttligt roade fåren. När hundarna är färdigtränade så är dock tanken att arbetet med avmaskning, betesbyte, lammavskiljning mm ska gå mycket lugnare och smidigare tillväga – hur gärna Ia vill kan hon inte stå på två ställen samtidigt, vilket man ofta behöver när man hanterar får……..

Nu väntar en lika härlig sommar med sköna pratstunder under eken i Svekhult!